att ligga i någon annans säng, käka någon annans godis, och kolla på någon annas film är ganska deprimerande. speciellt när man befinner sig i ett hus som borde vara det tryggaste huset, men istället aldrig blir annat än ett fängelse, eller en mardröm.
jag hatar att inte ha någonstans att ta vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar