onsdag.

drömmar.
jag inser nu, att jag fortfarande är lite för mycket kvar i vad jag inte får vara! det är smärtsamt och det är skrämmande. om jag tänker orealistiskt så skulle det kunna vara fint, men det gör jag inte. jag saknar allt och inget. jag vill bara ha helg och jättemycket tid för mig själv, vill skapar saker som betyder något. jag vill inte gå i skolan och jag vill inte vara 17 år. jag vill vara över tjugo, megagrym på samtliga instrument och knappt göra annat än att lira. jag vill vara vara dödskär och extremt älskad. jag vill vara en förebild och jag vill vara ickerökare. jag vill vara tio kilo tunnare och jag vill känna mig lyckad. jag vill inte skriva fjolliga saker om mig själv på internet, jag vill skriva relevanta och meningsfulla insändare och krönikor till intressanta tidningar.
leva i nuet, vem kan det?
Och varför tänker jag "om tio dagar är det dags att hitta nya grisar att slakta" när jag inte ens har något befintligt att sysselsätta mig med nu. ni förstår, kanske.
jag känner saker som jag inte vill, och jag tycker inte om det. jag skolkar och jag tycker inte om det.
jag tycker om dig. men vad spelar det för roll. egentligen, när du inte tycker om mig. när jag inte tycker om mig.
den här bloggen suger.