Söndag.

Just nu är det meningen att jag och Becky ska ha världens nice'aste skypekonversation. men since(mitt absoluta favoritord för tillfället, känns så smoof att säga) hennes internet är dumt så blir det till att chatta istället. (Jag kan blogga samtidigt...Fattar ni hur effektivt det hade varit om jag hade varit en bloggare som känade pengar på allt löjligt jag skrev..)

Idag har jag varit duktig och arrat Precious Love med James Morrison för afroensemblen. Har övat, jättelite visserligen men jag tycker inte det e kul ändå så jag vill inte lägga tid på det just nu. Jag vill hellre skriva låtar och arra dom, vilket jag gör. Kom på ett mycket smoof gitarrkomp till en av mina låtar som är under tillväxt! Det e typ lite reaggefeeling, fast jag tror verkligen inte låten kommer kännas reagge i slutändan, det e inte målet iallafall! Jag har bestämt mig för att jag ska jobba på det här nu ett tag. Ägna tid åt mina egna låtar, våga utveckla det, våga känna att jag är bra på det. Hela tiden tänker jag "men hon sjunger bättre, å han spelar bättre" men nu ska jag för en gångs skull försöka strunta i det. För det spelar ingen roll, om Bäcken eller Rebecca eller alla andra är bättre på att waila än vad jag är, och det spelar ingen roll om alla som spelar instrument gör det bättre än mig. För jag kan ju aldrig vara annat än så som jag är, jag måste bara lär mig acceptera det. Och lära mig skita i när människor inte tycker att det räcker till. Jag har iallafall bestämt mig för att börja öva gitarr och sång. Jag har många och långa drömmar som sträcker sig utanför min stråke, jag måste bara våga ge dit tid och utrymme.


Det finns så mycket jag inspireras av, och så mycket jag blir glad av! Tex konst av Vladmir Kush.. Eller typ den här låtenFina Elin Ruth Sigvardsson har hängt med sen jag gick i sjuan och jag tycker verkligen om henne.Hon e sådär lagom bra på att sjunga, lagom bra på att spela gitarr, lagom bra på att spela piano, lagom söt och skriver fina låtar. Jag menar inte att jag vill låta som henne, men jag inspireras av henne.Hon e på vissa sätt så som jag vill vara ibland. Duktig, utan att vara extrem. Jag har inget behov av att vara extrem egentligen, av att vara bäst. Men jag skulle gärna vilja känna att jag lyckas med någonting jag gör. Sen jag började södra har jag nog aldrig haft känslan av att jag är riktigt begåvad, bara för att alla andra är så bra.. Vafan det jag ville säga egentligen var att det finns mycket som jag inspireras av men att jag glömmer hela tiden bort att tänka på det. Mycket av min tid går åt att ha ångest över att jag inte övar fiol. Men det e ganska sjukt har jag kommit på. Jag mår inte bra av att tänka på att öva, och varje gång jag övar så gör jag det så fruktansvärt ineffektivt att jag inte mår bättre av det heller. Så är det nu, och så får det vara nu. Räcker det inte med att jag spelar och älskar det. För det gör jag, finns inte mycket som e roligare än att spela. E grymt taggad på kompaniet, e grymt taggad på att Simon kommer hem å rejoinar oss, e grymt taggad på melodifestivalen, och som tidigare nämnt; e grymt taggad på mina egna låtar.

Jag e ganska glad ändå, bara så ni vet!